åhhhh

allt blir för mycket nu...
Ska nu till mina favorit tjejer, hoppas dom kan pigga upp mig även om dom tyvärr inte vet allt som händer.
Men jag känner verkligen att jag vill ut och skrika, skrika ut, bli av med tanken om det vi ställt till med. fyfan, vi tänkte inte.... eller gjorde vi? va fan hände detta. allt spårade ut. Jag måste säga att jag ångrar mig.... första gången i mitt liv ångrar jag mig.

är inte mig själv längre, finns jag ens kvar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0