idag är de såndär dag jag inte är på humör, låst in mej på rummet & vart allmänt irreterad/sur/damp. tänk igenom vad jag egentligen vill med mitt jävla liv och har inte kommit fram till något. vet bara att jag är trött på så det är just nu, vill att nått ska hända, nån förändring. vill att tiden ska gå fortare och jag fyller 18.. a, 8månader är ju inte så lång tid kvar? pf.. rensade igenom hela mitt rum och hittade massa gamla saker som folk har gjort, helt störda saker, fan va jag saknar den tiden.. vänner kommer o går, de vet alla. men känslan av att man har gjort de är fan inte kul, alla gamla videos där man hade energi som jag vet inte vad och var helt flippad, nu känns det som jag vet inte? jag känner att jag växer bort från allt o alla, är trött på allt vill ha tillbaka allt gammalt men ändå att det ska hända något nytt, vet inte hur jag ska beskriva det, men kortfattat så är jag trött på det som är just nu, känner att jag inte har nån jävel att lita på ingen är ren från falskhet, tyvärr. har bara hittat 1 sån person i mitt liv men det var jävligt länge sen vi bröt kontaken och det var det bästa för oss båda. vem ska man vända sej till när det verkligen händer något då man behöver hälp? det har gått nästan 4 år efter en sak då jag klarat igenom saker själv men nu känner jag att jag inte är lika stark längre, jag behöver nån vid min sida, jag har familjen det kan jag alltid räkna med, men nått mer fattas. jag orkar inte bara vara den ''dära'' som räknas med allt, jag som ska säga mina åsikter och folk ska bygga upp på dom sen ha helt andra åsikter, jag som ska rätta mej för andra, jag som ska åka dit o hit, osv.. aja så jävla trött på allting bara, har aldrig i hela mitt jävla liv upplevt nått äkta.
vet inte vad som ska hända och vad jag vill, men jag vet bara att det var fan så mycket bättre faktiskt. förlåt men det är sanningen från mej iaf.