jaaaaa har lite damp känslor just nu . Nej men min hjärna är på fel sida idag. Börja tänka och ora mig för ingetting. Ibland undrar jag om jag är två personer i en kropp? Ena stunden är jag lycklig o glad o tål all kritik och ont folk säger. Jag bryr mig liksom inte om mina vänner sviker mig, jag bryr mig inte om jag bråkar med familjen. Eller jag bryr mig men jag visar det inte utåt. Den andra personen som får damp för minsta lilla, som inte har nått tålamod, som blir ledsen o gråter för jag är rädd för nån ska svika? Alltså varför? Just nu är jag på det osäkra humöret, jag vill härifrån... flytta ut... hoppa av skolan... skita i allt... råna en bank.... jag vill bli vuxen.... nu... Den hära tiden är så jobbig, man är så osäker på hur allt ska gå. men liksom det jag mest stör mig på just nu är att jag är rädd för att en nära vän ska svika? Ska man inte känna sig trygg o lita på sina vänner? asso vafan vill inte tänka på sånt massa skit. Jag känner för att skrika på henne och dampa ur. men hon har liksom inte gjort nått
ännu ,
Idag när jag satt på bussen på väg hem från pappa så höll jag på att börja gråta.. asso men fatta inte varför?? allt känns ibland för hårt... man har fölr mkt krav på sig. Jag har fattat nu att jag inte pallar mera. jag pallar inte skolan och jobb samtidigt. mina betyg sänkts ner.. ig varningar svämmar in... men orkar jag ens öppna mina äckliga skolböcker? nej dom ligger där i en hög och samlar damm. jag har alltid varit den starka.. den som pallat allt och stöttat och hjälpt alla. Men nej nu orkar jag inte mer. allt faller samman. det enda jag har kvar är mina vänner som ger mig glädje och hopp i livet.. och min familj såklart.. men jag vet inte vem jag är längre? det som liksom är viktigast? Men jag känner att folk förväntar sig för mycket (även om dom inte gör det). I fortsättningen tänker jag inte lyfta näven för att hjälpa nån annan, jag tänker inte sitta och ta massa skit rätt upp i ansiktet, jag tänker ta mig i första hand. detta har jag sagt till mig själv flertal ggr men jag ändras inte. Jag fortsätter ta skit och höja näven. men helt ärligt orkar jag inte vara stark längre... jag orkar ingetting...
Då han fanns och gjorde mig lycklig..
