nyår va sämst, starten på nya året är sämst. slutade med att man gick hem ända från handen, trött, huvudvärk och storbölandes i telefonen med syrran. skillnaden mellan mig och massor med andra människor är att jag skulle kunna ge upp exakt allting för just en person, för att den ska må bra, för att den ska känna sig behövd osv. men nu står man här, och jag vet fan inte vem jag själv är ens. jag har gett upp för mycket, jag har inte ens tänkt på mig själv, hur jag mår, hur jag vill ha det. jag kan inte leva på andra, det har jag alltid vetat men ändå så har det nästan blivit så. jag vill bort, jag vill fly från alla jävla problem som ens finns jag vill känna mig behövd av någon jag vill kunna prata om vad fan som helst med någon, men det finns inte, det finns inte i min lilla bubbla. jag bara lever, utan att ens tänka. jag börjar lida av ångestattacker, jag kan sitta var som helst när som helst och bara böla, det är det som behövs för att det ska bli bättre, men egentligen inte. man vill kunna känna lycka, glädje och bara må bra men jag minns fan inte ens när jag kände lycka sist. jag mår inte bra, jag har insett det nu allt har gått förlångt och det är nog min tur att ta en paus från allt nu och lära känna mig själv. jag behöver ingen, det är inte det jag är ute efter, jag har klarat iprincip allt ensam och det här är det sista jag ska kunna klara för att jag ska känna mig nöjd och hitta lyckan. jag är redan nere på botten, så då är det bara börja chansa om saker och ting eftersom det inte kan bli värre än vad det redan är.