hitta en gammal blogg och inser hur mycket luft och vilken jävla fjortis man var då. Man visste inte på vilket sätt man skulle trycka ner en annan människa tillbaka utan skrev bara onödiga mobbade ord. nu för tiden kanske man kan ta det på ett litet mognare sätt, eller ta det på fyllan, alkohol löser alla problem helt enkelt hehe. nejmen, jag kan fatta vad folk tyckte och tänkte om än när man höll på sådär, man var ung och dum och tänkte aldrig på konsekvenserna, tiden då man bråkade med sina föräldrar 24/7 och tiden då man var nära på att bli utkastad och hamna hos en släkting. jag skulle aldrig, aldrig,aaaaaaaaldrig kunna tjaffsa emot mina föräldrar nu, jag ser ingen anledning till att göra det utan man kan lösa det på annat sätt. det är därför jag bli så jävla irriterad på folk som bråkar om småsaker, VARFÖR? det är väl därför jag oftast sitter tyst när såna sitationer uppstår eftersom jag inte ser någon anledning till att tjaffsa emot, om det inte gäller stora saker eller då jag haft saker för länge inom mig så jag blir som en tickande bomb och tillslut sprängs bomben xddddddddddddd.. på den tiden var jag en jävla fjortis i allas ögon, och visst det fattar man ju nu själv. man går igenom massa peridoer då man mår bra, dåligt osvosv. då kanske folk tycker att man är emo eller något, alla säger ''ah men fan orka ta emot andras åsikter, jag skiter väl i vad ni tycker om mig blabla'' men jag är inte en sån, jag tar åt mej som fan vad folk säger, jag kan sitta flera dagar efter nån har sagt negativa saker och tänka för mej själv ''vafan sa hon/han så för? vad har jag gjort för att den personen ska säga nått sånt?'', man kan väl säga att jag blir depreimerad över att höra äckliga saker, men det får man ju ta eftersom alla kan inte älska än. men nu har det fan blivit överdrivet, jag hade ett samtal i fredags och frågan jag fick för andra gången var ''var ärlig mot mig nu, går du på droger, hur mår du egentligen?'' alltså varför? alla har fan börjat tro att jag är värsta cracket, bara för att jag på vardagarna går med slarvig toffs, mjukiskläder och typ rödögd i ögonen och helt lost&trött? det var det svaret jag fick iaf, att det var för att jag såg UT som ett ''crack''. okej, det var fan irriterande och hade bara lust och kasta ut alla stolar genom fönstret eller något, så ja där kom den tickande jävla bomben fram. jag kan sitta och skämta om såna saker som har med droger att göra och det vet mina närmaste om att jag inte är ett dugg seriös med det jag säger, men att alla andra seriöst tror att jag är en pundare och speciellt VUXNA människor, det är fan inte okej. jag har ingen aning vad jag vill, jag börjat skita totalt i saker som jag engegerade mig i förut, jag kan sitta lost och inte fatta vad en människa sitter o säger till mig, men det handlar inte om att min hjärna är sönderknarkad, det handlar om att jag är som vilken tonåring som helst som är förvirrad på livet som inte vet vad man vill som alltid ställer frågan ''vad fan vill jag bli egentligen?'' den frågan kommer alltid upp, varje dag, hela tiden. jag är inte ensam om att tänka så, jag satt och förklarade det flera gånger under samtalet men fick ingen respons tillbaka. jag har en ganska så stark personlighet, jag kan tycka och tänka på mitt eget sätt, jag behöver inte ta efter någon annans åsikter, jag har mina egna. jag kan ha en påverkan på andra människor som gör att dom blir ''som mig'' men det är fan inte mitt fel egentligen, det är väl den personen som väljer att ta efter min humor, mina ord, mina tankar, mina tycken. aa men hur som helst nu ska jag komma till saken, det där samtalet fick mig att må illa, jag är en tjej med egna tycken och tänken och efter alla dom här åren har jag faktiskt kommit på att jag har vuxit upp sjukt mycket och ändrat mig. jag kommer inte alltid vara i ett stadie där jag är omogen och festar, jag mognar det vet jag och det har jag sett med egna ögon. frågan är bara när folk ska se att jag är ingen annan än jennie, jag är mig själv, jag är ingen jävla pundare, jag är ingen jävla slagpåse som kan ta emot skit för att jag ser ut som att jag kan ta emot sånt, bara för att jag har en hård inställning till människor vid första början. det början bli tröttsamt, jävligt tröttsamt.